Debattens vågor går höga. Ska vi ha vinst i välfärden eller ej? Vissa partier verkar argumentera för att det är en förutsättning för kvalitet. Andra menar att vinst är ett otyg eftersom alla pengar ska gå in i verksamheten.

Så vad är då sant?

Sant är att kommunerna satsar pengar på skola och omsorg. Det måste dem eftersom det finns lagar som styr det. Men vilken ambition som de ska ha, väljer de själva. Åtminstone lite grann. Vad får då en kommun att lägga mer pengar på t.ex skolan än vad som behövs? Ja, för kommunen är det en enkel ekvation - ungdomar som går ut skolan med dåliga eller inga betyg får svårare att läsa vidare eller få ett jobb. Kommunen får skatteintäkter från kommuninvånarna som arbetar. Ju högre löner invånarna har, desto mer skatt får kommunen. Kommunen kan alltså se en hög kvalitet på skolan som en investering i framtiden.

För den privata skolan däremot, finns inte detta incitament. Det som de tjänar pengar på är fler elever och högre skolpeng. Och så låga omkostnader som möjligt. Samtidigt får de inte vara så låga att eleverna talar illa om skolan. Nä, det ska vara fina lokaler, gott käk (ofta på en restaurang i närheten - det gillar eleverna) och naturligtvis dela ut datorer till eleverna. De eleverna som har föräldrar som har råd att hyra in någon att läsa läxor (RUT-avdrag) och som klarar av att läsa mycket självständigt, blir kvar. De som eventuellt har läs- och skrivsvårigheter, funktionshinder eller i övrigt är "olönsamma" kan man strunta i (och hoppas att de flyttar till en annan skola). Skolbiblioteket består kanske av 10 pocketböcker. Någon kurator eller skolsköterska finns inte. Inte heller stödfunktioner som extralärare och liknande.

Så när den kommunala skolan höjer skolpengen för att öka kvaliteten på de kommunala skolorna så ökar automatiskt vinsten till de privata företag som driver friskolor. Antingen direkt som bonus eller aktieutdelning eller indirekt genom att använda pengarna för att köpa upp fler skolenheter och på så sätt öka värdet på det egna företaget. Så småningom kan de sedan sälja till ett hugande riskkapitalbolag med en rejäl vinst.

Sådan är den kommunala vardagen idag. Vinsten ska, enligt min mening, inte ligga i aktieutdelningar, bonusar eller realiseringsvinster. Nej, vinsten ska ligga i att ungdomarna växer upp till kloka och förståndiga människor som kan ta över samhället efter oss. Människor som kanske bättre än oss, förstår vikten av nedväxt och omställning av hela samhället.

I framtidens samhälle är inte vinsten huvudsaken, utan välfärden.

huvudsaken

En liten film om vad Monsantos viktigaste mål är - och vad GMO gör med vår jord.

Som framgår av filmen så är det inte bara vi biodlare som förlorar på GMO-grödorna. Alla förlorar - utom de få, stora GMO-företagen. Fundera på om det är de som ska bestämma hur framtidens landsbygd ser ut i Sverige. Skicka sedan ett brev eller mejl till någon av riksdagsledamöterna o EU-parlamentarikerna och berätta vad du tycker.

För flera veckor sedan hade en kompis till mig planerat och förberett för en fantastisk tillställning i Forsmarks kyrka. Förutom en lyktvandring till kärnkraftverket i Forsmark var planen att ha ljuständning i kyrkan för att hedra alla de som dött till följd av olika kärnkraftsolyckor - närmast Tjernobyl och Fukushima.

Men det skulle inte bli som hon planerat. Igår fick hon besked från kyrkoherden Lars-Åke Palm att församlingen inte ville bli inblandad: "Frösåkers församling vill därför inte göras till en del av en politisk manifestation mot kärnkraften och Forsmarks kraftgrupp." Istället meddelar han att de har haft kontakt med Forsmarks kraftgrupp (kärnkraftverket) och vill bjuda in till "gemensam bön för skapelsen med efterföljande samtal om hur samhällets energibehov kan lösas i framtiden."  Den 17 november kl. 17.00 Suck!

Prästen verkar ha fått allt om bakfoten. Bland annat tror han att lyktvandringen bara är för ett slutet sällskap, men så är det ju inte alls. "Frösåkers församling vill vara öppen och tillgänglig för alla – oavsett vilken åsikt man hyser i frågan om kärnkraftens vara eller inte vara." Därför vill jag vara tydlig: alla är välkomna från höger till vänster, svarta o vita, bögar o hetero, kvinnor o män - o transpersoner oxå    , kärnkraftskramare och kärnkraftsmotståndare. Det gemensamma är att vi samlas för att HEDRA de som dött på grund av kärnkraften. Det kan ju faktiskt även Jan Björklund göra - om han vill.

I min värld finns det inte på kartan att kyrkan ska utestänga någon från kyrkan. Folkkampanjen mot Kärnkraft och Kärnvapen och Kvinnor för Fred (som tillsammans arrangerar lyktvandringen) exkluderar ingen, hedrar livet och sätter miljön i första rummet - tillsammans med framtida generationer - så vem kan ha något emot att vi får låna kyrkan för att tända ljus för att hedra de som dött?  Kanske kan Lars-Åke berätta vad eller vem som fått honom att ändra sig?

För det kan väl inte vara så att Svenska Kyrkan har sådan dålig ryggrad att den kroknar och böjer sig för makten, pengarna och industrin? I så fall har vi inte kommit någonstans sedan patron var den som bestämde i brukssamhället. Kanske är det kärnkraftsindustrin som berättar för Lars-Åke vilket parti han ska rösta på också? Nä, tvi för sådan kyrka! Det är dags att gå ur. Jag skickar ansökan på måndag. I morgon ska jag till Forsmark för att hedra de som dött av kärnkraften. Vi syns!

Det är svårt att vara gränsöverskridande. Gränserna begränsar - och det är väl tanken med en gräns?
Men varför har vi gränser inom landet?
Jag bor i ett län, men arbetar i ett annat. Bussarna går över gränsen - vilket är bra! Tyvärr stannar inte bussen vid alla hållplatser där. För den ovane resenären är det inte självklart. Att missa en hållplats betyder då en extra promenad på, kanske 3-4 km, en ganska l lång sträcka särskilt om man har bråttom.
Så min fråga blir: varför försvåra och försämra för resenärerna?

Idag är en mellandag. Har justerat några protokoll på förmiddagen. Sitter nu och läser Vänsterpartiets budgetmotion. Samtidigt rinner honungen sakta ner i burken. Kastar ett getöga då och då för att se när det är dags att byta.
Tar fram en ny, tom burk och byter snabbt. Skruvar på ett lock och försöker få etiketten att sitta någorlunda rakt.
Ännu ett streck för att hålla räkningen på antalet kilo.
Funderar över vad som skiljer Vänsterpartiets politik från de andra partiernas. Förutom det uppenbara att V står för en solidarisk fördelningspolitik ... så verkar inga andra se att vi kan dela på jobben och alla blir vinnare. Eller att det krävs mer resurser, pengar och personal, för att höja kvaliteten i välfärden.
Valfrihet är inte frihet.
Dags att byta honungsburk.

Äntligen lyckades jag ladda upp bilden på mina pyttesmå morötter. Sådde alldeles för sent. Men de är goda.

Njuter av helgen. Blev bjuden på middag på lördagen och idag har jag ägnat mig åt att lägga ner två par byxor (varför är alla byxor för korta?). Jag känner mig ovanligt nöjd. Det har nog med själva handarbetet att göra. Det ger en tillfredsställelse som man inte får genom modernt arbete. Stygnen är osynliga - trots att tråden är av en annan färg än byxorna - vilket skulle gjort mormor belåten. Mormor som arbetade som sömmerska och vars dukar var lika perfekta på baksidan som på framsidan.

Mindre belåten blir jag när jag senare skummar igenom helgens rubriker. Vad är det med socialdemokraterna? Tror de verkligen att väljarna är korkade eller vad menar de med sin "affärsplan"? Jag kan förstå, rent förståndsmässigt, att stockholmarna är en viktig väljargrupp, men att släppa resten av landet till förmån för storstäderna leder ju till att vi alla blir fattigare.

Det är från landsortskommunerna som råvarorna kommer; skogen levererar träd till pappersmassa, värmeverk, plywood, brädor o plank; gruvorna levererar järn, koppar, guld m.m till industrin; jordbruket levererar potatis, säd, grönsaker, kött av alla slag m.m.; fiskerinäringen fisk och dessutom har vi en fantastisk "upplevelseindustri" (=turistföretag) redo att ta emot alla utschasade stockholmare på semestern; jag skriver bara m.m här så ingen bransch känner sig bortglömd ...

Jag menar bara; vad skulle Sverige vara utan landsbygden? Ett slott, ett statshus och så en massa gator däremellan ...?

Förutom alla råvaror som kommer från landsbygden så föds här en massa barn. Barn som vi uppfostrar, utbildar och vårdar tills de blir stora nog för att arbeta. Då åker de raka vägen till storstaden för att arbeta där och tjäna pengar. Betala skatt - till Stockholm, för det är där de bor. När de blir gamla flyttar de hem igen.

En kort sammanfattning: de föds på landsbygden, bor där under sin uppväxt (när de kostar mycket pengar i form av förskola o skola), flyttar till sta'n när de börjar arbeta (då kostar de inte så mycket, men betalar desto mer skatt), flyttar tillbaka till landet när de blir pensionärer (när de kostar mycket i form av sjukvård, äldreomsorg m.m.)

Samtidigt är det många stockholmare som längtar ut på landet - jag var en av dem - och faktum är att det finns otroligt många stockholmare i Norrland. Så förutom att jag inte känner igen socialdemokratin så tror jag att det kan visa sig vara en taskig strategi att bara satsa på de stockholmare som bor kvar i Stockholm. De flesta stockholmare är egentligen förklädda norrlänningar och de andra har redan flyttat ut på landet. Så vill ni verkligen nå stockholmarna ska ni kanske satsa extra på landsbygden.

Efter dessa kloka ord är det dags att burka lite honung. Honung är inte bara gott att äta utan gör gott för hud och hår. Dessutom råkar det vara en biprodukt av den fantastiska tjänst som bina gör samhället genom sin pollinering. Bin och andra pollinerare som humlor och fjärilar bidrar till den biologiska mångfalden och därför har SBR (Svenska Biodlares Riksförbund) föreslagit att biodlarna ska få ersättning för den pollinering som bina faktiskt utför. Bina kan öka en lantbrukares skörd med 30-50 %. Dessutom ökar de skörden av vilda bär i skogen. Fria att plocka för var och en som har tid och lust.

Juni var relativt varm, men med en del regn. Dock ingen större snöstorm, vilket gjorde att det mesta i trädgården och resten av naturen klarade sig ovanligt bra. Själv var jag sen med att plantera ut så jag hade inget för det. I min trädgård är det tvärtom ogräset som hela sommaren har haft ett försprång.

Regnandet i juli gjorde det inte lättare. Jag tror att allt vuxit flera decimetrar varje natt. Det spelar liksom ingen roll hur mycket man rensar ... jo, det gör det ju. Det har jag bittert fått erfara i sommar. Mina små ynkliga grönsaksplantor har fullkomligt kvävts till döds av allt ogräs.

I den här grönsakssängen, jo det är faktiskt det, planterade jag både bondbönor, grönkål och brysselkål. Kålplantorna var så små vid utplanteringen att de knappt syntes efter någon dag. De kvävdes effektivt av allt ogräs. Bondbönorna däremot, är ena sega rackare - och goda dessutom - så de kan jag rekommendera.

Majrovor har jag sått för första året och de verkar trivas mycket bra. De växer så att det knakar och den stackars mangolden som jag samsått har nästan inte alls synts till. Idag har jag gallrat bort en del majrovor och hoppas att mangolden ska hinna växa ikapp lite grann.

Bondbönorna är som sagt goda att äta som de är med lite skirat smör, men godast är de, tycker jag, när man gör hummus på dem. Det blir inte mycket, men det blir gott!

Nu är det mycket som ska skördas, men desto mindre som blommar. Desto mer omtyckt blir min kryddsäng full med kungsmynta och pepparmynta.

Jag står alldeles still och bara tittar på min kryddsäng. Där är så mycket insekter; bin, humlor och alla slags fjärilar, att blommorna ser ut att röra sig.

Här syns även piplöken som trivs bra i gränslandet mellan myntorna.

Det är inte bara i trädgården som man kan skörda. Hela skogen är full med blåbär och kantareller. Och i täktkanterna växer vildhallonen. Ingen skötsel och pyssel. Bara att skörda och konservera. Hur enkelt som helst.

Jag hoppas att augusti blir varm. Då har mina försenade grönsaker en chans att bli färdiga. Mina tomatplantor har precis blommat ... så ni förstår att jag hoppas på en varm höst.