Hemkommen från Almedalen har jag både positiva vibbar och mer negativa. De positiva handlar om att det blåser vänstervindar och att det är dags för Alliansen att söka skydd. Annars lär de blåsa bort fort som sjutton.

Det känns också positivt att så många seminarier anser det som självklart att kärnkraften är en gammal teknik som är på väg att avveckla sig själv. Ett exempel är Oskarshamn 1 där bolaget i vintras lämnade in en ansökan om permanent avställning av reaktorn. Många av seminarierna handlade istället om smarta nät och hur storföretagen satsade på egen energiproduktion. Allt för att inte bli beroende av dyr el i framtiden. Bättre då att producera själv och ha kontroll över kostnaderna. Det är istället de stora energijättarna som, liksom dinosaurierna, inte klarar av att anpassa sig till nya tider.

Mer negativt är det ökande problemet med radioaktivt avfall i alla dess former. Tomas Kåberger berättade under Folkkampanjens seminarium om stora kvantiteter radioaktiv rishalm som måste slutförvaras, men vart har riset tagit vägen? Jo, det används till föda - trots hög radioaktivitet. Gränsvärderna är inte något problem eftersom bolagen importerar "rent" ris och blandar ut den kontaminerade riset tills det kommer under gränsvärdet. Vem vill äta det riset?

Det är dock inte någon ny metod utan en som används varje dag - även i Sverige - av bl.a SKB. Metoden är godkänd av Strålsäkerhetsmyndigheten och används exempelvis vid rivning av kärnkraftverk eller för att ta hand om material som befunnit sig på kärnkraftverkets område eller av annan orsak blivit radioaktivt.

Att detta nu sker i Japan (i andra länder?) med livsmedel är mycket oroande och väcker frågan om vi kan lita på de livsmedel som säljs i affärerna? Att viltkött, bär och svamp i Norrland och i trakten av Gävle kan vara radioaktivt har vi vant oss vid, men maten som vi köper i affären borde ju vara testad, eller?

De radioaktiva ämnena kommer, via maten, in i kroppen och vissa av isotoperna fastnar lättare än andra. Där sitter de och ger till slut upphov till cancer.

Metallerna som finns i en begränsad mängd på jorden används också för att späda ut radioaktiva metaller. Om mer och mer av dessa metaller används för att "friklassa" radioaktiva metaller så innebär inte det att de radioaktiva metallerna blir rena, utan att de rena metallerna blir smutsiga. Senaste exemplet är radioaktiva bilar från Japan.

Tänk på detta nästa gång du köper bestick, konserver eller en cykel. Kanske är de radioaktiva?

För er som missade Tomas föredrag - eller något av de andra seminarierna som Folkkampanjen anordnade i Almedalen så kan jag tipsa om att de filmades och nästa vecka hoppas jag att vi hunnit få upp dem på hemsidan. Så håll koll på den!

Som körkortslös landsbygdsbo märker jag varje dag hur illa kollektivtrafiken är anpassad till landsbygdsbornas vardag. Jag kan ge några exempel:

I morse fick jag skjuts av sambon till tandläkaren i Bergsjö (1 mils resa) då jag hade tid kl. 8.00 Det går EN busstur på morgonen som är framme 8.15 Jag hade kanske kunnat ta den, men ville inte chansa. Det är inte kul att vända i dörren för att det är fullbokat!

Jag var klar kl. 8.35 och kollade hur jag skulle kunna ta mig hem. Snabbaste vägen gick över Hudiksvall och Gnarp. Bussen till Hudik gick redan 8.45 - jag var framme 9.25 Sedan var det knappt en timmes väntetid (10.23) tills tåget till Gnarp gick. Väl i Gnarp väntade jag ca 5 minuter på bussen - mot Hudik! Jag klev av i Jättendal och en tur som hade kunnat ta ca 15 minuter och vara ca 1 mil lång, tog istället knappt 3 timmar och var 8 mil lång. Häpp!

Jag kan därför förstå de bilägare som föredrar att ta bilen. Naturligtvis måste buss och tåg bli möjliga att använda, innan vi kan förvänta oss att folk använder dem.

Det handlar också mycket om en vana och en trygghet. Dagens biljettsystem är både krångligt och dåligt ... turlistorna är inte heller anpassade för att hinna stanna vid busshållplatserna, än mindre strula med biljetter åt en "nybörjare". Jag kan därför förstå de bilister som drar sig för att göra något där de inte känner sig riktigt hemma.

Därför är det desto viktigare att buss och tåg får konkurrenskraftiga priser. Varför inte dela ut månadskort till alla i kommunen? På så sätt blir det gratis för dem att åka till och från arbetet - eller välja bilen och betala. Jag lovar att X-trafik skulle bli nerringda av människor som undrar varför det inte går fler turer mellan Hassela och Bergsjö och mellan Bergsjö och Harmånger. Eller varför det inte går några bussar alls ut till havet! Jo, men det går ju skolbussar och där får alla åka med ... men när skolan har lov, får en stanna hemma från jobbet då? Och hur jag den som jobbar skift eller helg?

På måndag blir det spännande för då ska jag först till jobbet i Sundsvall och sedan ska jag delta i en debatt i Arbrå som arrangeras av LRF Ungdom. Den börjar kl. 18.00 och jag kommer nästan ända fram med kollektivtrafiken (tåg till Söderhamn, buss till Bollnäs och sedan ?) ... hem har jag inte vågat titta hur det går. Hem brukar jag alltid komma - förr eller senare. Ser du någon vid en vägkant i Hälsingland som liftar så är det kanske jag.

I fredags började världens första Solidaritetsfestival i Gnarp. Jo, jag tror faktiskt att det är allra första gången som något sådant händer i Gnarp. Hur kan en annars förklara det som hände? Vad hände? Det som hände var att Vänsterpartiet i Nordanstig anordnade en Solidaritetsfestival som började med en filmkväll på fredagen, fortsatte med föreläsningar och workshops under lördagen och avslutades med en filmkväll på lördagskvällen. Allt ackompanjerat av sammanlagt fyra musiker som kommit från när och fjärran.

Fantastiskt! Det här måste vi göra om!!! Absolut! Särskilt som det var så många som missade festivalen.

Naturligtvis måste vi arrangörer vara självkritiska. Vad är anledningen till att så få kom? Var det ett dåligt program? Nä, det tyckte inte vi som var där. Var det för dyrt? Nä, det kan ingen skylla på för det var gratis. Var det för billigt? Ja, det kanske det var. Vi kanske ska ta betalt nästa år. För att det blir en ny festival nästa år, det har vi redan bestämt!

Kanske var vi dåliga på att informera om festivalen? Jo, vi kom igång ganska sent så det kan ju vara en stor orsak. Vi affischerade hela Nordanstig, men inte förrän sista veckan. Vi hade en annons i Nordanstigarn - som kom 3 dagar innan festivalen. Vi babblade på Facebook och Twitter i förhoppningen att vår kompisar och följare skulle se det. Vi skrev på hemsidan, men det kanske inte är så många som hittar dit?

Så vad ska en göra då?

Nästa år.

När det ska blir ett ännu bättre program än i år. Vi ska försöka involvera fler föreningar i hopp om att det större nätverket kan skapa ringar på vattnet.

Vi har inga ambitioner om att detta ska bli något nytt Socialistiskt Forum, det skulle lilla Gnarp inte klara av. Men ibland måste det ju få hända intressanta saker även på landsbygden. Ibland måste ju även vi på landsbygden ha nära till spännande föreläsningar, inspirerande workshops och utvecklande diskussioner.

Så! Vi ger inte upp!

Och för er som inte masade er dit kommer två smakprov på musikunderhållningen på Solidarietsfestivalen.

Först Klint-Olle med band:

Marcus Ericsson Ericsson från Karlstad:

Förra veckan offentliggjorde regeringen sitt förslag till #budget för 2014 o i dagarna får vi reda på oppositionens förslag. Regeringen anser sig stå för en "arbetslinje" - det ska löna sig att jobba, eller annorlunda uttryckt: det ska fanimig svida att vara arbetslös, sjuk eller på annat sätt stå utanför arbetsmarknaden. Du ska veta att du är värdelös och ligger samhället till last!

Istället klappar man dem med arbete på ryggen och säger "Duktig vovve! Nu ska du få ett riktigt saftigt köttben!". Problemet är att de duktiga vovvarna redan är proppmätta. De har arbete och lön, och har de sista åren fått behålla allt mer av lönen. Tanken som regeringen har är ju att när de får mer pengar i plånboken kan de köpa massor av köttben i form av bostad, ny miljöbil o gå på restaurang. Istället för att "låta pengarna arbeta" lägger man dem istället på hög - på banken eller investerar i fonder - där de knappast gör någon nytta för samhället i stort.

Tänk istället att vi ger mer pengar till dem med störst behov - till lågavlönade, ensamstående föräldrar som tvingas jobba deltid och till den offentliga sektorn.

Den offentliga sektorn är en del av samhällsekonomin som de senaste åren gått på svältkost. Eftersom regeringen velat sänka skatten för de redan rika, har kommuner o landsting inte kunnat räkna upp statbidragen. Statsbidragen är en stor och viktig del av den kommunala budgeten och när de inte räknas upp (samtidigt som lönerna går upp och inflationen i övrigt äter upp värdet på pengarna) blir det en kost med mindre och mindre näring. Samtidigt räknar vi med att den offentliga sektorn ska springa lika fort - eller helst    fortare. Men alla seriösa hundägare vet att en jakthund som ska springa fort - en jakthund som ska prestera - behöver näringsrikt foder, väl avvägd träning och jobba med en bra jägare. Den här regeringen är ingen bra hundägare.

Regeringen ger offentliga sektorn mindre och sämre mat än någonsin förr, tränar för hårt - de påtvingade privatiseringarna (LOV m.fl.) leder till anorexi och träningshysteri, vilket alla vet inte är bra för en hälsosam kropp. Dessutom är både jägare och hundägare arroganta och högfärdstokiga, så säkra på den egna träningsmetoden att de inte bryr sig om att kontrollera hur hunden mår. Istället ägnar de sin tid åt att kontrollera tidtagaruret - så att det fungerar ordentligt - men struntar i regelbundna veterinärkontroller. De ägnar tid åt att mäta antalet sprungna kilometer och antalet skall, men struntar i att mäta det som betyder något - fungerar metoden? Kan jakthunden jaga? Eller gör hunden bara sådant som ger beröm och köttben?

För att det svenska samhället ska komma på fötter krävs att en större andel av intäkterna går till skatter så att vi med dem kan ge alla en likvärdig skola, vård för dem som behöver och en värdig omsorg.

Dessutom kommer vi behöva ställa om vårt sätt att tänka. Idag tänker många endast på sig själv, men med ett sånt synsätt kan samhället aldrig orka med att klara av alla de utmaningar som klimatförändringarna, peak oil, peak fosfor samt den framtida kollapsen av det ekonomiska systemet ställer oss inför. Kanske är det så att vi måste börja odla våra egna morötter. För att vi alla ska få tid till det måste vi DELA på arbetsbördan och arbeta tillsammans. En och en står vi oss slätt, men tillsammans kan vi ta oss an alla svårigheter som framtiden bär med sig.

Vi tror kanske gärna att det är politikerna som ska ha svaret på alla frågor om framtiden; lösningarna på alla   problem, men så tror inte jag. Jag tror att om politikerna är kloka så går de till folket för att där hitta svaret och lösningarna.

Den här veckan är det #Framtidsveckan i Västernorrland och på tisdagen var Jens Holm ( @holmjens ) i Sundsvall för ett "Inspirationssamtal" om klimatet. Där blev det tydligt att politikerna har stora möjligheter att påverka åt vilket håll samhället ska gå. Det krävs dock att folket förstår och arbetar mot samma mål för att resultatet ska bli bra. Publiken deltog aktivt i samtalet och menade att det inte går att vänta på politikerna - de gör inget - bättre då att gräva där man står. Om alla ställer om sina liv så blir resultatet så mycket bättre - snabbare - än om politikerna satsar pengar i storskaliga investeringar som järnväg, miljöbilar och annat - som egentligen bara ökar påfrestningen ännu mer på naturen.

Jag tror att bägge sidor har rätt. Det krävs att var och en tar sitt ansvar; ställer om sig själv, sin familj och sitt lokalsamhälle, men det krävs även en politik som drar åt samma håll. Vi behöver varandra - och framför allt så behöver vi varandras erfarenheter.

Här kan du se ett exempel på vad som kan hända när vi börjar prata med varandra:

Efter att ha genomför en av de sämre affärerna på mycket länge - regeringen godkände att Vattenfall köpte Nuon till överpris trots att man visste att prislappen var för hög - vill nu regeringen dela upp Vattenfall i två delar. Som vänsterpartist reagerar jag med ryggmärgen - de tänker såklart sälja ut ena halvan medan de viftar med det andra bolaget framför folkets ögon så att vi inte märker det.

Om jag förstått det hela rätt så är tanken att dela upp bolaget i en inhemsk/nordisk del och en utländsk del. Vad är då enklare än att sälja av den utländska delen. Det kan ju inte vara statens angelägenhet att driva bolag i andra länder? Nä, tänk det har jag hela tiden tyckt, så varför har man köpt på sig en massa kol- och kärnkraftverk nere i Europa? För att tjäna pengar förstås. Och nu tänker regeringen antagligen sälja - till underpris får man förmoda.

För att vara borgerliga politiker - de antas ju förstå hur företagare har det och hur marknadsekonomin fungerar - så gör de otroligt dåliga affärer. För att inte tala om deras partikollegor i kommuner och landsting som sålt ut, nej jag menar skänkt bort, vår gemensamma egendom.

Men det finns en knorr till i den här historien - den om Vattenfall alltså - och det handlar om ett nytt förslag från EU. Ett förslag som går ut på att EU ska godkänna att staterna får subventionera kärnkraften. I Sverige har ju både riksdag och regering sagt sig öppna upp för ny kärnkraft, men utan några statliga subventioner. Frågan är då hur pappa staten ställer sig om Vattenfall kan få statliga subventioner för sin kärnkraft. Utomlands.

Är det okej om ett svenskt, statligt bolag får subventioner från en annan stat för att bygga och driva kärnkraftsverk utomlands?

DET är frågan som jag vill ha svar på.

Igår skrev jag att jag motionerade för fullt. Ni som känner mig vet att det självklart inte handlade om någon fysisk motion! (Har aldrig förstått de som springer runt runt på en löparbana ...) Nä, det handlade förstås om politiska motioner. Skickade in den första idag. Per post. Så det tar väl någon dag innan den kommer fram. Ska bli spännande att se när den diarierförs ... har hört på omvägar att det kan ta lite tid i Nordanstig. Vi kanske är Sveriges Spanien - lite "manana" - det som inte hinns med idag, det gör vi i morgon?

Med en motion om en klimatbudget ska väl även våra tjänstemän få lite att göra ... de har ju inte skött energibokslutet/klimatbokslutet särskilt väl, så där här är en from förhoppning om att klimatarbetet aldrig tappar fart under året utan ständigt är i tankarna på både oss politiker och tjänstemännen.

Men nu är det dags att fortsätta rensa i morotslandet. Har jag tur så hittar jag de försvunna lökarna också. Chiao!

Jag har suttit vid datorn hela dagen idag och bara väntat på att det ska börja regna. Mina grönsaker behöver det. Annars måste jag ut och vattna och det känns så onödigt eftersom jag VET att det kommer börja regna. Snart.

Bondbönor från förra året.

Istället har jag städat i datorn. Rensat ut gamla semesterscheman från 2008, utgångna rapporter och annat, men även skrivit om en del motioner. Motioner som jag skrivit till Sundsvalls kommun - som nu får ett andra liv när jag skickar dem till Nordanstig. Även Nordanstig kan ju behöva revisorer med fullmakt att kolla externa utförare. Även Nordanstig kan ju behöva lite kolonilotter i översiktsplanen. Eller varför inte en klimatbudget. Jag skulle vilja se tjänstemännen strunta i den - som de gör med vår klimatstrategi som ska redovisas varje år ... men som de alltid glömmer bort. Och sedan är det JAG som är besvärlig(!)

Ja, ja, jag antar att det är lättare att vara kommunaltjänsteman i en kommun där ingen bryr sig om sådana futtigheter som klimatet. Hallå, inte kan VI i lilla Nordanstig, göra något åt klimatet!?

Efter att ha läst del 1 av Vänsterpartiets eko-eko-rapport är det lätt att svara emot. Jo, vi har inte bara en möjlighet utan en SKYLDIGHET att göra något åt klimatet.

Men, som vanligt är det enklast att blunda och hoppas på det bästa. Det är konstigt. Läget för omställning kommer inte bli bättre i framtiden - tvärtom så kommer det bli svårare ju längre tiden går - men ändå är det som om alla sitter och väntar in i det längsta ... på vadå? Att någon ska komma och säga att det bara var på låtsas?

Istället är det faktiskt så att de samhällen som HAR ställt om - och det finns flera exempel på det (Storbritannien inför 2:a världskriget, Sovjet efter murens fall, Kuba efter murens fall o.s.v.) - har alla ställt om när de stått framför avgrunden och tittat ner. (Inte alltid till ett klimatsmart samhälle, men de har ställt om.) Det finns ingen annanstans att gå än bakåt. Alla inser det och därför accepterar man det.

När vi nu har den kunskapen med oss i bagaget så borde vi kunna agera INNAN vi står där. För vi vet ju alla att förr eller senare kommer vi hamna där. Och då måste vi alla backa tillbaka.

Äntligen hemma igen. Äntligen kan jag lägga upp fötterna, blunda och höra bina surra. För en vecka sedan började min semester, men det har knappast varit semester att åka till Almedalen.

Jag och några kompisar åkte dit med målet att göra kärnkraftsmotståndet synligt. Folkkampanjen mot Kärnkraft-Kärnvapen har bestämt sig för att #kärnkraften ska bli en valfråga i #valet14 En del i strategin var att bli mera synliga under Almedalsveckan. Föreningen brukar åka dit och hålla till i tältet, dela ut broschyrer o sälja knappar, värva medlemmar och vifta med flaggor.

Foto: Charlotte Thege

Under veckan anordnade vi 9 seminarier på temat "Kärnkraften och ... " De handlade om motståndet, skapelsen, vapnen, ohälsan, avfallet, avvecklingen, kulturen, ekonomin och lögnen samt ett extra seminarium om icke-våld. Dessutom hade vi filmvisning på kvällarna. Allt det här blev möjligt tack vare att vi kunde hyra St. Hansskolan som ligger centralt i Visby.

Foto: Charlotte Thege

Här syns Jens Holm och Maj-Britt Theorin diskutera Kärnkraften och vapnen på ett av våra många seminarier.

Jag fick också den stora äran att "grilla" en politiker om kärnkraft:
http://www.svtplay.se/klipp/1330813/partigrillen-centerpartiet

Det kändes också skönt att vara vänsterpartist när den ENDE som nämnde kärnkraftsavveckling var Jonas Sjöstedt! Det tillsammans med Jens Holm som deltog i flera av våra seminarier och på ett mycket övertygande sätt förklarade nödvändigheten av en avveckling av kärnkraften. Härligt!

Det mest fantastiska var nog ändå det gensvar som vi fick på vårt första seminarium där vi samlat representanter för olika organisationer mot kärnkraft/kärnvapen. Jag hoppas att detta blir startskottet för ett mer aktivt samarbete mellan de olika föreningarna. Vi måste fokusera på vårt mål: avveckla kärnkraften och avrusta kärnvapnen. Det fungerar inte om vi bråkar inbördes. Alla var överens om att vi måste arbeta gemensamt och mer fokuserat. Mer effektivt helt enkelt!

Nu har jag verkligen förtjänat min semester.