Juni var relativt varm, men med en del regn. Dock ingen större snöstorm, vilket gjorde att det mesta i trädgården och resten av naturen klarade sig ovanligt bra. Själv var jag sen med att plantera ut så jag hade inget för det. I min trädgård är det tvärtom ogräset som hela sommaren har haft ett försprång.

Regnandet i juli gjorde det inte lättare. Jag tror att allt vuxit flera decimetrar varje natt. Det spelar liksom ingen roll hur mycket man rensar ... jo, det gör det ju. Det har jag bittert fått erfara i sommar. Mina små ynkliga grönsaksplantor har fullkomligt kvävts till döds av allt ogräs.

I den här grönsakssängen, jo det är faktiskt det, planterade jag både bondbönor, grönkål och brysselkål. Kålplantorna var så små vid utplanteringen att de knappt syntes efter någon dag. De kvävdes effektivt av allt ogräs. Bondbönorna däremot, är ena sega rackare - och goda dessutom - så de kan jag rekommendera.

Majrovor har jag sått för första året och de verkar trivas mycket bra. De växer så att det knakar och den stackars mangolden som jag samsått har nästan inte alls synts till. Idag har jag gallrat bort en del majrovor och hoppas att mangolden ska hinna växa ikapp lite grann.

Bondbönorna är som sagt goda att äta som de är med lite skirat smör, men godast är de, tycker jag, när man gör hummus på dem. Det blir inte mycket, men det blir gott!

Nu är det mycket som ska skördas, men desto mindre som blommar. Desto mer omtyckt blir min kryddsäng full med kungsmynta och pepparmynta.

Jag står alldeles still och bara tittar på min kryddsäng. Där är så mycket insekter; bin, humlor och alla slags fjärilar, att blommorna ser ut att röra sig.

Här syns även piplöken som trivs bra i gränslandet mellan myntorna.

Det är inte bara i trädgården som man kan skörda. Hela skogen är full med blåbär och kantareller. Och i täktkanterna växer vildhallonen. Ingen skötsel och pyssel. Bara att skörda och konservera. Hur enkelt som helst.

Jag hoppas att augusti blir varm. Då har mina försenade grönsaker en chans att bli färdiga. Mina tomatplantor har precis blommat ... så ni förstår att jag hoppas på en varm höst.

Mitt i OS har vi världens åska. Det börjar utan någon förvarning alls. Jag sitter vid datorn och läser tidningen på nätet och kollar mejlen. Sambon tittar på OS.
Det sprakar från vägguttagen och sedan dundrar det till. Det är regnet som öser ner. Vi slängde oss på elkablarna och ryckte ut dem ur uttagen. Allt slocknade.
Det enda som hörs är regnet och åskan.
När regnet slutar och åskan verkar ha tystnat börjar vi sätta i kontakterna igen, slå på maskinerna för att kolla vad som gått sönder. Datorerna fungerar, men både teven och modemet har gått åt helvete.
Därför sitter sambon och tittar på OS på extrateven (modell mindre) och jag läser tidningen i mobilen. Ibland är det bra med sladdlöst.
Till veckan blir det till att åka och handla ny elektronik ... undrar om elbutikerna har högsäsong i juli-augusti?

Det är viktigt hur vi uttrycker oss. Hur vi väljer att formulera oss avgör många gånger vem som kommer att lyssna. Det är en av anledningarna till att de "nya Moderaterna" har övertagit (kidnappat skulle man kanske kunna säga) typiska vänsteruttryck som "rätt till arbete", "välfärd", "full sysselsättning" m.fl

En av de viktigaste paradfrågorna för högern är ju valfriheten. Det kan ingen ha missat. Och visst låter det bra: valfrihet; frihet att välja ... smaka på orden. Det låter som frihet och så ska vi få välja dessutom. En sak till och det blir ett kinderägg av det hela. En godisbit som du trycker i dig och sväljer på mindre än 10 sekunder och så en plastleksak som redan gått sönder. Fantastiskt.

En som har koll på skillnaden mellan valfrihet och frihet är Bengt Göransson (S). Kolla filmen:

Det är klockrent.

Fundera också på vad högerns slagord betyder - egentligen. Om du inte orkar fundera själv så kan du kolla den här utmärkta ordlistan.

Det här är ett reklaminslag.

Paul Grignon, som tidigare gjort filmerna Money as Debt och Money as Debt 2, har nu släppt en kortvariant för alla er som har lite bråttom. Dela gärna med er av filmklippet och kunskapen.

Har precis kommit hem efter några hektiska dagar i Älvkarleby där JAK har haft sitt årliga sommarseminarium. Tyvärr kunde jag bara vara med under helgen, men åkte dit på fredag kväll. På grund av olika missförstånd kom jag aldrig till hotellet utan sov i en soffa - på hotellet(!) Efter en god natts sömn - när jag är trött kan jag sova var som helst - väntade föredrag om HSB - en ofta glömd del av kooperationen som jag nu lärde mig mycket mer om. Intressant!

Efter det berättade föreningen Fair Monkey om Fair Trade och hur deras förening arbetar i gemenskap med kvinnliga kooperativ i Guatemala. Intressant att få höra hur kvinnorna - under inbördeskrig och föreningsförbud - lyckats samla sig till kooperativ för att överleva och ge sina barn större möjligheter genom skolgång och utbildning. Kvinnorna delar på arbetet och utvecklas själva.

En stor del av behållningen med att åka på JAK:s riksmöten, oavsett om det är kurser eller seminarier, är såklart att träffas och ha trevligt. Självklart hamnade vi på kvällen i en soffhörna där vi försökte lösa några av de stora världsproblemen: vi måste ta fram ett konkret alternativ till den nuvarande ekonomiska världsordningen där räntan är en stor bov i jakten på tillväxt. Vi kom väl inte ända fram ... men vi har i alla fall påbörjat arbetet.

Väl hemma möttes jag av en välfylld brevlåda (i alla fall den virtuella ...). Bland annat fick jag en påminnelse om att Ronny Eriksson m.fl kommer till Kilafors. Artister mot Kärnkraft! Den 3 augusti. Så alla som är i närheten av Kilafors är hjärtligt välkomna. Det är en insamlings"gala" till förmån för de aktivister som åker till Finland för att demonstrera utanför Olkiluoto (hoppas att jag stavat det rätt). De har demonstrerat förut och polisen brukar vara snabb på att plocka in dem. Några råkar också ut för böter och det är till dessa som alla insamlade pengar går till.

Arrangörer är Kvinnor för fred och Folkkampanjen mot Kärnkraft och Kärnvapen (FmKK)

Visst blir man lite glad när man ser solen! :-)

Jag gillar verkligen mobilen och dess möjligheter. Kanske blir det lite fler inlägg ... jag har varit sällsynt dålig på att uppdatera mig.
Bilden föreställer vår katt Murre.

Reklammakarna vill få oss att det är reklamen som får världen att gå runt, hjulen att snurra och mat på bordet för alla i världen ... Om det vore sant så borde vi haft ett överflöd. Det senaste såg jag på Facebook häromdagen. Sanningen är väl istället att de som verkligen ger oss mat på bordet är alla jordbrukare, trädgårdsmästare och andra som faktiskt producerar maten! Det spelar liksom ingen roll hur bra reklamen är om innehållet är skit. Du kan kalla det exkrementer om du vill, men det är skit i alla fall.

Det här blogginlägget kommer till i ett anfall av raseri och trötthet. Jag blir så trött på alla telefonförsäljare som ringer hem och stör. De vill sälja telefonabbonnemang: -Tack jag behöver inget, jag har ingen telefon, säger jag. Tystnaden i andra änden blir total. De mest härdade telefonförsäljare brukar tappa hakan, men mest tycker jag synd om dem. Jag har själv suttit i andra änden och varit beroende av provisionen på alla prenumerationer, diplom och abbonnemang som man kanske lyckas sälja. För varje gång jag misslyckades, för varje gång jag fick ett "Nejtack", blev jag liksom mindre. För varje gång jag faktiskt lyckades sälja något, kändes det förnedrande och jag skämdes nästan. Jag visste ju att 95 % av pengarna inte gick till drogförebyggande verksamhet i skolor, som jag sagt. De mesta pengarna gick till ägarna av företaget som idag säkert inte behöver göra något för att pengarna ska rulla in.

Eller också säljer de strumpor: - Jag ska inga ha, jag har amputerat benen, säger jag. Så innerligt trött på att företag fortfarande, år 2012, tror att man inte handlar på internet om man vill handla hemifrån. Vem köper underkläder och strumpor per telefon? När man VET att det där gratiserbjudandet alltid innehåller en prenumeration som får det att regna kläder i minst ett halvår innan man lyckats stoppa dem.

Idag har vi ett överflöd av information som dagligen sköljer över oss, vare sig vi vill det eller ej. Vi kan NIXA telefonen, klistra upp dekalen "Reklam - Nej tack!" och stänga av teven, men inte undankomma reklamen. Den finns ständigt närvarande. Ständigt i vårt blickfång. På tåg och bussar, reklampelare och i bakgrundsmusiken i galleriorna. Borde vi inte ha rätt att välja bort reklamen? De borgerliga partierna pratar mycket om valfrihet, men det är bara företagens valfrihet. Företagens rätt att infiltrera en samhällssektor och konkurrera med kommuner och landsting, men vad med vår (individens) rätt att välja bort rätten att behöva välja? Jag vill inte behöva välja elbolag, telefonbolag, vårdbolag, apoteksbolag och nu senast bilprovningsbolag. Jag vill kunna välja ett statligt, kommunalt eller landstingsägt. Men den rätten finns inte idag på landsbygden där kommunen, landstinget och staten dragit in på samhällservicen och istället lämnat till privata intressenter att fylla tomrummet - om de vill. Och ofta vill de inte det. Istället fyller de innerstaden med samhällsservice. Som om de hade ont om det.

Det är företagens valfrihet som minskar min frihet. Min frihet att använda min dag som det behagar mig. Jag vill inte sitta i telefonen och diskutera med telefonförsäljare. Jag vill inte ha reklampauser i filmen. Jag vill se den i ett svep. Jag vill kunna se staden utan att väja med blicken för alla reklampelare som förpestar utsikten. Jag vill inte behöva sitta och räkna och välja elbolag en gång om året. Jag vill inte behöva välja pensionsfonder! Jag vill bara veta att det ska finnas pengar när jag blir gammal och att de fördelas solidariskt.

Företagen får fylla städerna med reklambudskap. Nu är det så mycket att många anser det vara ett problem. Ett utsläppsproblem. Samtidigt som företagsreklamen breder ut sig mer och mer så försvinner platserna för affischering av olika lokala arrangemang: fotbollsmatcher, kulturkvällar, studiecirklar m.m Graffitin bekämpas på sina håll med alla medel. Det verkar ses som ett tecken på världens undergång. Tillåt mig tvivla. Istället kan man välja att se det som ett uttryck för varje individs rätt att uttrycka sig. Jag vill med detta hävda att vi medborgare får mindre plats i det moderna samhället i och med att företagen breder ut sig. Och ingen makthavare verkar reagera. Är det bara de som har råd som har rätt till yttrandefrihet?

Vilken konstig vinter vi haft i år. Idag är det 1 april och snön är borta nästan överallt (ser lite i hörnet av ena täkten på norrsidan). Vägen har nästan helt torkat upp, men det lär väl komma vårregn lagom till 1 maj, antar jag.

Bina har varit som galna den sista veckan. Soligt och varmt, sälgen blommar för fullt så de har haft mycket att göra. Har dock inte velat lyfta på locket och kika än. Det är inte någon riktig värme i luften ...

Har planterat om pumporna så nu har de riktig plantjord (tagit från komposten och värmt inomhus i solen) så nu borde de skjuta fart ordentligt. Jag dröjer väl någon vecka innan jag planterar om resten och sår squashen.

Har i alla fall bestämt mig för att INTE ta några avläggare i år, men är det någon som är intresserad av att köpa så säg till nu. Då fixar jag det.

Jag känner mig väldigt positiv just nu och det är inte bara ljuset och värmen som gör det. Jag var på FAH:s vårmöte som anordnas av SKL (Sveriges kommuner o landsting, fråga mig inte vad FAH betyder för det har jag redan glömt bort) i veckan. Två dagar med föredrag - de flesta ganska torra eftersom de vänder sig till tjänstemännen - och det började bra med Anders Wijkman och slutade ännu bättre med Jens Assur.

   
(Kort från min mobilkamera.)

Vad roligt att höra dessa omställare och kritiker av dagens samhälle, på en konferens för kommunala tjänstemän och politiker. Jag hoppas bara att deras ord fastnar så att deltagarna tar med sig lite av deras kunskap och klokskap hem. Vilken fantastisk värld skulle vi inte kunna bygga om vi alla vore överens om att vi måste hjälpas åt och att vi måste börja NU!