Idag var jag ledig hela dagen. Inte ett möte inbokat och planen var att jag skulle få tid att läsa handlingarna till kommunstyrelsemötet på torsdag - gruppmöte i morgon kväll - och kanske till och med hinna göra lite extra faktakollar på materialet.

Men en plan är bara en plan ... när solen skiner och temperaturen är lagom varmt (ca 20 grader i skuggan) finns så mycket annat att göra. Efter att ha sett svärmors perfekta chiliplantor igår kväll (vi var på middag) så bestämde jag mig för att plantera om mina gula och ledsna plantor som bara fått stå inomhus hela sommaren (eftersom det alltid blir frysgrader om jag bestämmer mig för att nu är det sommar och dags att ställa ut växterna ...). Sagt och gjort, jag letade fram några lediga, lagom stora krukor som jag tvättade rena ute vid badkaret i trädgården. Tog fram förra årets påse med blomjord, blötte ner den ordentligt och planterade om plantorna till större krukor med näringsrik jord i.

Ställde dem sedan på trappen för att torka och passade också på att kolla igenom trädgården lite grann. Hittade en palsternacka från förra året som gått i frö - tog med mig fröställningarna för att ta tillvara på fröna - några övergivna bondbönor och likaså gråärtor. Kunde såklart inte gå igenom trädgården utan att "gallra" lite morötter. Jag tror att jag kan leva på kaffe och morötter på hösten.

På vägen tillbaka kollade jag om jag skulle hitta några grobladsstänger - och jo, det gjorde jag - om det fanns några svinmållaplantor eller nässlor som hade mognat. Och jo, det gjorde jag såklart. Vek också ner topplöken så att de nya lökarna ska gro bredvid de gamla. Till sist så ska bina ha dagens ranson. Snart har de fyllt förråden inför vintern.

Att sedan koka soppa på vitkål, morötter, zuccini, couscous och grytbitar. Kryddat med svinmållablommor och nässelfrön. Det är livet. Det är hösten.

Efter 2,5 år har kärnkraftsföretaget TEPCO (Tokyo Electric Power Company) fortfarande inte lyckats få ordning på kärnkraftskatastrofen i Fukushima. För oss som var pessimistiska från början, var det kanske ingen högoddsare, men alla andra: medier, myndigheter och industrin själva, verkar helt tagna på sängen och mycket förvånade över att det fortfarande inte finns någon lösning på härdsmältan.

I dagarna har vi fått höra att det läcker ut 300 ton radioaktivt vatten - VARJE DAG! Samtidigt är forskarna inte oroliga för att folk akut ska bli dåliga. Nej, det är väl inte det som är problemet. Radioaktivitet ökar cancern, men det kan ta upp till 30 år innan den första "vågen" av cancerfall kommer, så något akut problem är det inte.

Men, allt detta radioaktiva vatten som fullkomligt sprutar ut i Stilla Havet späds ut och sprids med havsströmmarna över hela världen.

Idag är Östersjön ett av världens mest giftiga och radioaktiva hav; här finns PCB från gamla synder, arsenik, kadmium m.m från industrierna längs norrlandskusten samt radioaktivitet från kärnkraftverken längs kusterna. Det instängda läget gör att gifter och radioaktivitet inte försvinner ut i Atlanten och späds ut.

Hur kommer läget vara om 30 år? Då kommer radioaktiviteten från Fukushima ha vandrat världen runt via världshaven. På sin väg har den gjort alger och fiskar radioaktiva - otjänligt som föda - och de som ätit den kommer insjukna i cancer. Algerna och fisken har kanske även använts som gödning på åkrar runt om i världen. För om det inte blir godkänt som livsmedel så säljs det som gödning, eller?

Idag argumenterar kärnkraftskramare att "ingen har dött av kärnkraft". Så dumt. Så ignorant. Kärnkraften är så djävulsk att den inte dödar omedelbart - utan efter 10, 20 eller 30 år. Den som inte vill se sambanden, ser dem så klart inte. Men det är samma radioaktivitet från kärnkraft som från kärnvapen. Kärnkraft och kärnvapen kommer från samma källa. Kärnkraft och kärnvapen är siamesiska tvillingar och kan aldrig skiljas åt.

Det är fascinerande att se hur antalet accelererar och ibland avstannar, men aldrig slutar helt. Jag vill även poängtera den oerhörda differens det är mellan stormakternas antal sprängningar och de andra ländernas. Det går att fundera mycket över hur miljön påverkas av dem. Särskilt synligt blir det hur kolonialmakterna Frankrike och Storbrittanien utnyttjat sina kolonier - forna kolonier - för provsprängningar. Även USA - som är en gammal koloni - drar sig inte för att använda andra länders territorialvatten för dessa ändamål.

Under min födelsemånad - juni 1968 - sprängde både Sovjet och USA.

Det är inte mycket att säga om bilderna. Filmen är i sig upplysande och mer talande än några ord.

På vägen hem från Almedalen köpte jag fyra pocketböcker medan jag väntade på tåget. Fyra böcker, tänkte jag, det borde ju räcka för resten av semestern.

De första två böckerna var deckare. Som de flesta deckare här i världen är de lättlästa, spännande, men ganska lättuggade. De gick på på tre dagar ... Sedan tog jag mig an en lite matigare bok, Dykvinnan, av Joyce Carol Oates.

Hon är en av mina favoritförfattare. Helt outstanding! Men för det inte alls lättsmält. Nej, hon hoppar vilt fram och tillbaka i historien och i och ur tankarna så att jag som läsare till slut blir helt vilse. Det går inte att sträckläsa Oates. Nä, små, små tuggor i taget får man tugga i sig boken. Det blir en liten njutning efter maten eller några minuter innan jag somnar.

Jag har snart hunnit halvvägs i boken och känner att jag börjar få grepp om vem huvudpersonen är, men det går aldrig att gissa sig till vart boken är på väg. Det är det som är så spännande.

Inte som en deckare, där pusslet presenteras i de första två-tre kapitlen och det blir till en sport att hitta mördaren före polisen eller journalisten eller Kalle Blomkvist eller vem som nu är huvudpersonen i boken. De flesta deckare är grunda, även de som vill vara djupa, men det gör inget eftersom jag läser dem för deras grundhets skull.

Men Oates läser jag för hennes djup. Ibland är det skönt att bara dyka rakt ner i det iskalla vattnet. Känna hur tången slingrar sig runt armar och ben, hindrar en från att nå ytan.

På semestern hinner jag med att läsa Oates. Resten av året är det så mycket i huvudet att jag inte orkar dyka.

  Ena kattungen har hittat en finfin utsiktsplats. Där kan hon sitta och ha koll på syskonen på trappen.

De är, i sin tur, nästan kamoflage-färgade mot den gråa trappen och de gråa stenarna.  

Nu är de ganska precis två månader och färdiga för avhämtning för den som vill ha en egen kattunge. Jag säljer dem för 250 kr/st och då är de avmaskade, veterinärbesiktade och vaccinerade. Är du inte beredd att lägga 250 kr på ett husdjur som du kommer att ha i ca 10 år så behöver du inte kontakta mig heller. Tycker du å andra sidan att det är en juste deal så är du välkommen att höra av dig.

De är inte vaccinerade o veterinärbesiktade än, men det sker inom en snar framtid.

Här ser ni några av ungarna leka med mammas svans. En alltid lika populär lek.

För dig som undrar vilka färger som finns så är det 6 ungar:

• en svart-vit hane
• en grå-vit hane
• en grå hona
• en mörkt sköldpaddsfärgad hona och
• två ljust sköldpaddsfärgade honor.

Ibland får jag liksom i efterhand, en förståelse för vad som faktiskt hände. När det, de facto, händer är jag så fullt upptagen med det som händer att jag inte är medveten om vad jag gör.

Under hela våren (i ärlighetens namn så började vi i höstas) har jag och My förberett, planerat och organiserat Folkkampanjens seminarier under Almedalsveckan. Självklart är det alltid en massa saker som går fel, som inte hinns med och som "någon annan" skulle gjort. Samtidigt undrar jag hur många organisationer som anordnade 10 seminarier och 3 filmvisningar? Vänsterpartiet anordnade 5 seminarier under torsdagen som var Vänsterpartiets dag i #almedalen . Vi anordnade 3-4 seminarier och filmvisningar per dag i 3 dagar.

Så, om någon organisation är intresserad av att anställa en suverän eventanordnare så hör av er.

Dessutom är jag nog lite mikrofonkåt.

Nu är det bråda dagar i kommuner o landsting, skolor o i riksdagen. Dags för skolavslutning, sommaruppehåll o sista fullmäktige innan semestrarna.
På många håll är det viktiga frågor som avhandlas; budgetramar, investeringar, inriktningsbeslut som får konsekvenser i många år framöver.
Då är det viktigt att vi kan lita på att politikerna fattar väl underbyggda beslut.
Då är det viktigt att vi kan lita på att politikerna tar sina förtroenduppdrag på allvar.
Då är det viktigt att vi kan lita på att politikerna röstar efter sitt hjärta och inte för att jävlas.
Med Sverigedemokraterna vet man inte.
Hoppas att Miljöpartiet kommer överens om vilket ben de vill stå på.
Glad sommar!

Efter en vinter med relativt stora förluster: 2 bisamhällen av 5 och 1 av 4 avläggare har dött under vintern, så kom en hektisk vår. Jag har ständigt dåligt samvete för att jag inte hunnit ta hand om, framför allt avläggarna ordentligt.
Att de var svaga var tydligt och den varma våren har fått myrorna att gå till attack mot alla bikupor. De gamla samhällena har dock varit starka nog att klara myrornas försök att ta över kuporna. Avläggarna har tyvärr dukat under.
Så fort kan det gå. Från 5 samhällen och 4 avläggare på tillväxt, till 3 levande samhällen som både ska leverera honung, vax och, förhoppningsvis kunna delas till avläggare i sommar.
Nu får det inte hända något oförutsett om de ska överleva.