Direktlänk till inlägg 9 februari 2013
På SvD Brännpunkt kan man idag läsa Ulla Anderssons kloka ord om bankernas makt över politiken. Man kan fundera över statens ansvar (skattebetalarnas ansvar) för bankernas affärer. Anledningen till att staten överhuvudtaget är intresserade är ju förstås för att bankerna äger den finansiella infrastrukturen i landet. Det är ju helt tokigt. Lika självklart som att vägar och järnvägar ska vara allmänna och i de flesta fall ägda gemensamt av oss alla, lika självklart borde det vara att giro-systemet och bankomat-infrastrukturen ska ägas av oss alla. Eftersom det inte gör det så kan en eventuell bank-konkurs få stora konsekvenser då människor kanske inte kommer att kunna betala räkningar eller ta ut kontanter.
Så kan vi förstås inte ha det, men lösningen är inte, såsom regeringen vill, att stötta bankerna så att de inte går omkull. Nej, lösningen måste vara att staten garanterar ett gemensamt giro- och bankomatsystem där alla kan koppla upp sig. Det skulle ge småbanker större möjligheter än idag. Idag har affärsbankerna monopol på sin infrastruktur och de bevakar den svartsjukt - rädda för konkurrens som de är.
Ett annat område där staten visar samma givmildhet är när det gäller de företag som "handhar kärntekniska produkter". Det handlar både om rena kärnkraftverk som Forsmark, Oskarshamn och Ringhals, men även avfallsanläggningar och anriktningsanläggningar. Företagen är enligt lag fullt ersättningsskyldiga för att restprodukterna kan hanteras o lagras på ett säkert sätt. För att se till att de pengarna finns så har staten startat Kärnkavfallsfonden. Tanken är att företagen ska betala in pengar för att täcka alla kostnader som deras verksamhet kommer att leda till, vad gäller hanteringen av de radioaktiva restprodukterna m.m
Problemet är att ingen där verkar ha tänkt tanken att något kan gå fel. Vad hjälper maxbeloppet 12 miljoner kronor när vi kan se att härdsmältan i 'Fukushima har kostat flera 100-tals miljarder. Och än vet vi inte slutnotan. Observera att detta belopp inte inberäknar den kostnad som Japan kommer ha för förstörd åkermark, förstört fiske och i övrigt förstörd natur - för årtusenden framåt. Det är helt enkelt en kostnad som inte går att greppa. Och definitivt inte räkna på i en kärnavfallsfond!
Liknelsen med bankerna kommer nu: liksom bankerna så är staten beredd att stötta företagen. Även om det på pappret står att företagen har fullt ersättningsansvar så förstår ju var och en att dessa affärsdrivande företag aldrig kommer att oroa sina aktieägare genom att försöka betala dessa summor. Det ordnar de enkelt genom små dotterbolag som får ta smällen. När företaget har betalt allt som den kan så går den såklart i konkurs, men det är bara dotterbolaget som gör det. De stora koncernerna knipsar helt enkelt av sin konkurs-färdiga dotter och gör en liten mindre vinst det året. Och vem får då betala? Jo, precis som med bankerna så är det ägarna som tar hem vinsterna - och vi skattebetalarna som betalar förlusterna.
I fallet med kärnkraften så blir det en dubbel förlust eftersom det är vi som förlorar möjligheten att plocka svamp och bär, odla egna tomater eller ens att fortsätta leva där vi kanske är födda och har levt hela vårt liv. Vi kommer tvingas evakueras för att skydda oss från sköldkörtelcancer och leukemi, missbildade barn och barnbarn. Med en växande befolkning i världen har vi helt enkelt inte råd att produktiv åkermark står för fäfot för att den är radioaktiv.
Snart har det gått 2 år sedan härdsmältan i Fukushima - det säkraste kärnkraftverket i världen - och jag undrar när ska vi sätta stopp för kapitalismens förstörande kraft? Affärsbankerna är med och finansierar kärnkraften så även här är de två, tätt ihopslingrade. Kapitalet har idag större makt än politiken. Det bevisas varje dag som inte folk reser sig upp och kräver ett slut.