Direktlänk till inlägg 8 januari 2011
Efter att ha diskuterat Sudan och Lundin Oil och Carl Bildts inblandning i den misär som råder i landet så kom jag till en punkt där jag funderade över hur i helsike det kan få förekomma - oavsett vem som är ansvarig. Hur kan vi konsumenter se oss själva i spegeln när vi VET att den bensin vi köper till 99 % kommer från förtryck, förföljelse och ekonomisk misär?
Nu har i alla fall de drabbade i Sudan bestämt sig för att kräva kompensation för sitt lidande (artikel i DN). Men över hela världen måste det finnas fler, många fler, som har fått stå tillbaka för de multinationella oljebolagen i deras desperata jakt på nya oljekällor. Människor som blivit deporterade, fått fly, blivit dödade, fått sina hus förstörda, sina vattendrag förgiftade eller av andra skäl helt enkelt tvingas till ett sämre liv p.g.a oljebolagens framfart. Samma gäller för djuren. Hur många djurarter har fått sina ursprungsmiljöer förstörda av gifter, oljeutsläpp och bränder? Ingen vet.
Varför frågar inte bilisten på macken var bensinen kommer från? Kan man visa att företagen har följt lagar, gett sina anställda löner som går att leva på, att befolkningarna fått kompensation när oljebolagen har gjort intrång? Har oljebolagen verkligen gjort allt man kan för att förhindra oljeutsläpp? (Här går väl tankarna i första hand till BP som så uppenbart sätter vinsten i första hand.) Och så vidare ...
Finns det några oljebolag som har stake nog att våga påstå sig klara en rättvise-märkning? I så fall får ni gärna höra av er till oss konsumenter för vi vill gärna veta vilken olja som är minst dålig.
På samma sätt som man idag kan välja grön el så borde vi kunna välja om vi vill ha rättvisemärkt bensin - eller om vi hellre kör på den vanliga, förtryckande, kränkande och mördande oljan.